det snurrar i din skalle

Om några timmar sitter jag på bussen till Filipstad (för att möta ma och åka bil till karlstad)
Åtta dagar här i dalarna har satt sina spår och det trycker en stopp knapp i huvudet
det känns inte särkilt kul att åka hem, har börjat tröttna på staden
det händer inget nytt och allt ser likadant ut, visserligen händer inte mycket här heller.
Men ändå, det är fint och det är så här man ska spendera sin sommar (ja, sen finns ju victor här)
Sedan är det de med att alla jobbar, åker bort och har flyttat. Jag behöver göra något och inte bara sitta där på "rynkeberg" och vänta på att något ska komma och göra ett äventyr.

Det känns konstigt att man ska drabbas av hemlängtan och när man väl ska hem så får man tillbakalängtan.

Här jobbar folket också, men katterna trivs ju med mitt sällskap och häcksaxen och krattan är mina trogna vänner då vädret är fint. Solen kanske inte är min bästa vän men det börjar bli bätre.
Det kan inte vara lätt för Victor som går upp vid sex och sedan jobbar för att sedan komma hem efter fyra i ett trött skick, med en önskan om att få sova. Men då kommer Johanna som inte haft något sällskap (förutom katterna då) och hon behöver någon att prata med, baka chokladbollar och promenera med. Lite som en hund som behöver rastas. Så detta blir väl semester för honom.

Visserligen kan man stanna längre, men kläderna tog slut för länge sedan
och Victor behöver sova, jag behöver komma till butikerna och använda mina HM pengar
vi båda behöver nog vara ifrån varandra för jag har hört att det ska vara bra
Det var väl lite ironi, vi behöver inte vara ifrån varandra för vi går inte varandra på nerverna
MEN det är ju inte helt fel att vara ensam ibland och att vara hemma

Sist vill jag gratulera mig själv för att numera vara en avklarad Psykologi A student.

I´ll be back och det kommer jag, snart!