det snurrar i din skalle

kan inte någon bara hoppa på mig?
just nu känns det som att man sitter i ett väntrum med den sista kölappen och varje lapp tar ca en vecka.
Det börjar kännas lite frustrerande att inte veta någonting om framtiden
fast det kanske är bra att inte veta allt
Jag lever inte nästa vecka utan idag, så egentligen tänker jag inte alls mycket på vad som ska hända
Men det finns ju där inne någonstans och det trycker ganska hårt mot hjärnan
Vad händer i höst? Ska jag flytta eller bo hemma? Blir det långt bort eller bara några kilometer?

Egentligen känns Canada mest lockande just nu, bara komma bort ett tag (igen)
men på riktigt denna gång.
Fast jaja, får se vad som händer...