Back in Halmstad och hur man ska tänka när man lämnar någon.
(konstig rubrik) Men tillbaka i Halmstad igen då...
Tyvärr!!!
Eller vad bra. Ingen aning.
Ibland tänker min hjärna inte alls på det 50mils långa avstånd mellan oss men ibland arbetar den lite överdrivet så att man blir störd i huvudet. (detta sker när man ses och sen ska säga hej då, eftersom vetandet om att man blir ensam igen är som störst då och man har en annan vardagsrutin under tiden man ses)
Vet ni hur jobbigt och konstigt det känns att inte kunna ses på flera veckor eller ibland någon månad? Självklart vet folk det. Men det är ju ganska sjukt att man sätter sig i en sån situation. Vi båda sa för två månader sedan att vi aldrig skulle ha ett förhållande med så många timmar mellan.
Fast ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Och det känns faktiskt ganska spännande att se hur livet blir.
Eller just nu att bara få se hur man gör sitt eget hem och få bli gäst hos någon och bli en liten del av hemmet och vardagen några dagar. Tyvärr blir detta en vana när man ses och när den andra försvinner hem igen blir det alldeles för tomt alldeles för snabbt.
Man vet att den andra åker snart men man förstår det inte riktigt. Precis så känns det varje gång man skall säga hej då.
Eftersom jag gillar tiden så brukar jag stå och tänka "okej, nu är det två minuter kvar sen ses vi inte på ... ja vem vet när". (snacka om att plåga sig själv lite extra...)
Slutsats: Utan vardagsrutiner och vänner fungerar inte distansförhållande för man skulle ta livet av sig själv under den saknaden och tiden.
Varför ska tiden gå så otroligt fort när man ses? Kan man inte få göra en time-out i tiden ibland?
Jag är rätt bitter på "gud" just nu som inte kunde komma på transferering eller tidsfrysning. Fatta vad bra om man kunde transferera sig på någon sekund till något annat ställe. Fast under helgen diskuterade vi faktiskt detta och konstaterade kaoset i världen som skulle bli utav detta. Man skulle kunna stjäla något i new york och dra till karlstad sekunden därefter.
Eller att kunna frysa tiden ibland, exempelvis under en tenta för att få lite extra tid att fundera på svaret. (Nej, här ska man inte få transferera sig för att leta efter rätt svar)
Btw. har superinternet!
Tyvärr!!!
Eller vad bra. Ingen aning.
Ibland tänker min hjärna inte alls på det 50mils långa avstånd mellan oss men ibland arbetar den lite överdrivet så att man blir störd i huvudet. (detta sker när man ses och sen ska säga hej då, eftersom vetandet om att man blir ensam igen är som störst då och man har en annan vardagsrutin under tiden man ses)
Vet ni hur jobbigt och konstigt det känns att inte kunna ses på flera veckor eller ibland någon månad? Självklart vet folk det. Men det är ju ganska sjukt att man sätter sig i en sån situation. Vi båda sa för två månader sedan att vi aldrig skulle ha ett förhållande med så många timmar mellan.
Fast ibland blir det ju inte som man tänkt sig. Och det känns faktiskt ganska spännande att se hur livet blir.
Eller just nu att bara få se hur man gör sitt eget hem och få bli gäst hos någon och bli en liten del av hemmet och vardagen några dagar. Tyvärr blir detta en vana när man ses och när den andra försvinner hem igen blir det alldeles för tomt alldeles för snabbt.
Man vet att den andra åker snart men man förstår det inte riktigt. Precis så känns det varje gång man skall säga hej då.
Eftersom jag gillar tiden så brukar jag stå och tänka "okej, nu är det två minuter kvar sen ses vi inte på ... ja vem vet när". (snacka om att plåga sig själv lite extra...)
Slutsats: Utan vardagsrutiner och vänner fungerar inte distansförhållande för man skulle ta livet av sig själv under den saknaden och tiden.
Varför ska tiden gå så otroligt fort när man ses? Kan man inte få göra en time-out i tiden ibland?
Jag är rätt bitter på "gud" just nu som inte kunde komma på transferering eller tidsfrysning. Fatta vad bra om man kunde transferera sig på någon sekund till något annat ställe. Fast under helgen diskuterade vi faktiskt detta och konstaterade kaoset i världen som skulle bli utav detta. Man skulle kunna stjäla något i new york och dra till karlstad sekunden därefter.
Eller att kunna frysa tiden ibland, exempelvis under en tenta för att få lite extra tid att fundera på svaret. (Nej, här ska man inte få transferera sig för att leta efter rätt svar)
Btw. har superinternet!
Kommentarer
Postat av: Frida
Jag kan bara instämma i allt du har skrivit, utan vänner och vardagsrutiner så skulle det inte fungera.
Trackback
