Ps. I love you

Ibland känns det som om jag befinner mig i ett annat land. För det finns inga värmlänningar här, de kanske inte vågar sig utanför 50skylten eller neråt? De enda jag träffat är två kristinehamnsbor på första kårpuben, men kristinehamn?! Vart är värmlänningarna som i Karlstabor?
Men så hände något annorlunda idag. Jag gick från HHbiblioteket till Maxi för att cykla hem, på vägen ser jag en välbekant kille som börjar snegla på mig. Under tiden han cyklar längre och längre ifrån mig kollar båda fram och tillbaka på varandra tills vi slutligen nickar hej. Hur ofta är det man träffar någon som gick i grannklassen på högstadiet? Det var ungefär som när jag var i Barcelona och man hörde några prata svenska, man blev helt till sig och började genast prata med de, fast de var totala främlingar. Men vi har ju ändå en gemenskap, vi är från sverige, men i denna situation var det karlstad. Kände mig nästan glad att se personen... som jag knappt pratat med överhuvudtaget.

Idag hade vi workshop då vi skulle observera på Ica maxi i 20min sammanlagt. Det enda jag fastnade för hur intresserade folk blev över renen som stod i frukt- och grönsaksavdelningen. En gubbe klappade den och såg ganska nyfiken ut, typ som att den vore levande. Men ingen verkade bry sig särkilt mycket om polarbrödet som låg under renen, lite misslyckat pr.


Kom nyss hem från Andréa, vi har sett på Ps. I love you. Men Andréa sov ju hela filmen så fick sitta och skratta för mig själv. Filmen var väl rätt bra, men den var ju inte direkt happy, snacka om att plågas. Det enda jag kunde koncentrera mig på var hur bra hennes man såg ut...


Nu måste jag börjar med självreflektionen för att kunna göra något roligare när man kommer till Värmland. CIAO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0