det snurrar i din skalle

Egentligen så ser jag ingen anledning att skriva om sig själv. Men vad kan man säga? Jag är värmlänning vilket många tycker är ganska kul. Det är tydligen en väldigt omtyckt dialekt, men själv hatar jag den. Jag gick gymnasiet i grums, ni vet "Bröllopsfotografen", och anser nog tyvärr att det var ett misstag. Fast samtidigt var det kul eftersom man fick se sig om i världen. Vi var på europatågluff och i Indien.


Annars kan jag nog säga kort sagt att jag har gått från att vara en ganska mörk person utan att se något bra i livet till att vara en person som ser allt positivt. Jag ser ingenting som negativt längre, tom att gå upp tidigt och gå till HH i det kalla snövädret är helt okej. Det känns bra att gå till skolan och plugga och göra alla "tråkiga" saker i hemmet osv. Man får ju se allt positivt för att kunna klara det. Jag tror faktiskt inte man klarar särskilt mycket om man går in med en negativ syn på det hela.

Om man skulle ge sig själv ett namn utifrån allt så skulle jag nog kallas för "svampen". För är det något jag är duktig på så är det att suga åt mig saker, inte bara alkohol, utan även ord, musik och allt annat. Men om man ska återgå till alkoholen så har min tonår mest bestått av lite för mycket spyor och blackouts. Som tur är så har mina föräldrar inte bannat mig från att gå ut, utan mest skrattat åt mig när de fått hämta mig lite här och var ibland. En sak att tacka alkoholen (och mig själv) är den förstörda studenten som slutade med en aspackad johanna klockan åtta och ett handfat på ankan som fylldes flera gånger. Efter det så har studenten blivit lite jobbig, jag tycker det är jobbigt att se och höra om allas perfekta student.

Jag har även varit Vegan i fyra år, lite mer egentligen. Men för två år sedan, på nyår, så fick jag för mig att smaka en cheeseburger på BK. Efter att ha spytt pga. den så bestämde jag mig för att börja äta lite kött. Så .. jag har gått från att ha hata kött (alla slag) till att älska Bacon. Det är något folk brukar skratta åt för det är ganska konstigt egentligen. I början här i Halmstad (och när jag jobbade) så bestod min kost av Bacon, bara Bacon i princip. Och egentligen förstår jag inte hur jag kunde leva utan kött, mjölk, CHOKLAD och alla andra animaliska produkter i drygt fyra år.



Tydligen ska jag skaffa barn snart. Det är väldigt många som tycker det eftersom de anser att det kommer se kul ut med mina pinnar till ben. Men det är nog inte riktigt läge för det nu. Kanske när man är 25 eller något, låter mer rimligt.
Och om jag fortsätter med min livsstil kommer både jag OCH josefin rulla fram om några år och kanske blir vi diabetiker och infertila på köpet? Nej så illa är det inte. Men man kan säga som så att vi inte riktigt lever som hälsopedagoger direkt. Fast vi gillar det. Varför ha krav?

Jag hatar när folk säger till mig hur man ska äta, träna eller bara leva. Därför tror jag att hälsopedagog rollen är ganska motsägande. Men det kanske även har med att göra att jag faktiskt vet hur man ska äta och träna. Jag ogillar att sitta med folk som sitter och pratar om vad man inte ska äta i dagens samhälle, hur onyttiga saker är eller vad man blir tjock av. Det är bara något folk tror på, jag tror mer att allt är individuellt och även rätt mängder. Allt ska vara lagom.
- Utan godis dör man. Bara så ni vet det. Vill man sluta som Anna Anka och hennes motto att mat inte ska smaka gott utan bara vara bränsle så får man det. MEN jag tror ens liv kommer vara rätt surt.

På tal om detta så minns jag i fyran när min lärare sa till mig och en kompis att vi skulle bli feta någon gång i framtiden. Vi åt godis fler gånger i veckan än endast lördagar och hon sa att detta skulle visa sig med åren, att det lagrades just nu. Det är något jag alltid haft i baktanke under min tonår, men som ni säkert har sett så har detta inte visat sig än.
Och dum 10 åring som jag var så hade jag även sagt till denna lärare att jag skulle börja röka hasch för att det var coolt att bränna alla hjärnceller, jag ville vara tom i huvudet. Detta är nog förklaringen till att hon tyckte att jag var lite bakom flötet. Men jag menade inte detta utan var nog bara lite knövlig i huvudet.