det snurrar i din skalle

Nu kom vi till dagen då man ska skriva om sina föräldrar, och jag vette fan vad man ska skriva. 
Först och främst kan jag tala om att de har varit tillsammans sen mamma var 16 och pappa 19. Nu är det 34 år sedan och de har varit gifta i det minus 10. Det är ganska sjukt att man kan vara tillsammans så länge.

Min pappa är en sk. träningsidiot. Ni vet såna som inte har några gränser. Han brukar cykla till jobbet halva året. Och hans jobb ligger inte fem kilometer bort eller så utan fyra mil. Det tycker han är bra motion och en bra start på dagen. Utöver detta kör han spinning, springer, går med sin stegräknare, simmar och allt annat man kan komma på. Och då syftar jag inte en sak om dagen utan han blandar gärna så att han är helt död när han ska sova. Man kan faktiskt tro att han är död när han sover, förutom när man hör hans snarkningar, då vet man att han lever.
Men han tränar allt förutom magen. Han har faktiskt en ölmage, ni vet sånt äldre får med åren. Vad elakt detta kan låta då. Men i och med det kommer vi in på nästa sak om pappa Pelle. Han har humor, han skämtar om allt och alla. Han har alltid något nytt att imitera eller berätta.
Något folk brukar kommentera om pappa är att han inte svarar ”Hej det ÄR Pelle” utan ”Hej det VAR Pelle”. Då kan han få följdfrågor som ”så du var Pelle, vem är du nu” eller ”är du död?”.
Han har en lördagssyssla som börjar klockan sex på morgonen (ingen sovmorgon). Då är det nämligen Naturmorgon på radion, tillsammans med det i öronen går han ut och går i två timmar.

Han gillar att prata i telefon, fast det vågar han inte erkänna. Han hatar nämligen att svara i telefon så det får alltid någon annan göra. Och blir det han så suckar han rätt djupt. Men han är lite speciell, för jag undrar om det inte slår slint i huvudet på han vissa dagar. För han har sk. ”Telefondagar”, då ringer han allt och alla och pratar på.
Lite mer generellt så är han ornitolog, fast på fritiden, han kan alla fåglar på latin och åker gärna ut mitt i natten och lyssnar på fåglarna (eller grodorna ibland). Han arbetar med företagshälsovård på Billerud i Grums. Ni vet säkert vart det är om ni åker igenom för det luktar skit!

Över till mama, ja med ett m. Min mamma är nämligen Italien fanatiker. Hon älskar allt som har med Italien att göra, även politiken (nej). Hennes dröm är att flytta dit och leva precis som hon vill med olivträd, vinodling och ett fint hus.
I början av mammas Italien fanatiska tid, då hon pratade en massa italienska, så tyckte vi att hon pratade finska. Det låter ju rätt likt faktiskt.
Annars är mamma en väldigt envis människa, tvärtemot pappa som är som en liten toffel ibland. Hon älskar att resa (vilket pappa måste ha ett års förberedelse för), men det blir alltid till Italien numera. Eller så åker hon till en kaffeaffär och kollar in det bästa kaffet till sin älskade espresso maskin. Ibland så tar hon en cappuccino på stan och bedömer den, det är ganska kul att se. För är den inte bra så talar hon om det för personalen. Det är nämligen så att Karlstads bästa barista café stängde för något år sedan. Så Kaffe kulturen är utdöd, trots Löfbergs Lila fabriken. Nu finns bara Waynes, TRE st inom en area på 100m, och espresso house osv.

Mamma är utbildad bergsprängare via bergskolan i Filipstad. Hon var ofta borta när vi var små. Eller det kändes som det. Men hon bodde i Borlänge ibland och en lång tid i Gällivare. Efter den utbildningen arbetade hon på Svenska mineral ett tag och sedan på Vägverket. Sedan i åtta år till förra året jobbade hon på SMA karbonater, där hon jobbade som säljare för kalk och andra mineraler. Där kunde hon få samtal från konstiga gubbar som ville köpa kalk för att äta. Det var bra för magen enligt dem.
Numera har hon ett eget företag i Karlstad där hon gör om avfall till användbara produkter för att ta hand om miljön lite mer.

Om jag ska jämföra mamma och pappa så kan jag säga att mamma är lite mer manlig och pappa är den kvinnliga i förhållandet. För mamma älskar hockey, pappa hatar hockey. Mamma älskar teknik, pappa fattar ingenting. Mamma är oftast den som bestämmer, pappa hänger på. Och så kommer vi in på genus här, vilka förutfattade meningar man har.
Och hur blev jag som jag blev? Jag får ofta höra att min faster och jag är jätte lika. Folk har till och med trott att jag är hennes dotter. Men så är det inte, men man kan ju förstå vilken sida jag är mest lik utifrån det. Nämligen pappa. Vi är sex stycken i min familj och vi är verkligen uppdelade tre och tre:
Pappa - Daniel (äldsta) och jag
Mamma - Robin (näst äldst) och Magnus (lillebror)