det snurrar i din skalle

Dag 4, 5 och 6 är ganska värdelösa enligt mig.
4 - Det här åt jag idag? - Vem bryr sig i det?
5 - Vad är kärlek? - Det orkar jag inte ens lägga energi på
6 - min dag - det är inte så intressant

Juldagen 2009

Därför hoppar jag till nummer dag 7. Min bästa vän.
Helt ärligt så vet jag inte vem som är det. Fast det finns en som ligger högst över alla andra.
Trots att vi aldrig kan ses, då hon just idag kommer tillbaka från Spanien där hon jobbat i två månader och direkt ska vidare till sitt hemland Colombia, så är hon nog den som står mig närmast.
Hon är inte bara min vän utan mina föräldrars, de gillar henne skarpt. Mycket beror nog på hennes humor och hockey-fanatiska del av huvudet.
Sedan att hon kan spanska flytande ger henne pluspoäng, främst hos mig eftersom jag älskar spanska. Denna människa är lite som Blair Waldorf (Gossip Girl för er som är lite ute), ytlig, ser gärna ner på andra och pratar även ganska mycket skit i vissa situationer utan att tänka sig för. Fast det är just det som gör henne till Danelita (Daniella). Hon är även besatt av stockholmare, helst från söder och hockey killar. Gärna allt kombinerat. Utöver detta så är hon sjukt duktig på att prata, man behöver inte säga särskilt mycket (förutom ”okej, ahaa” osv), så har man kommit upp i en timme på telefon ändå.


Vi träffades i sjätte klass, då hon nästan precis flyttat från Colombia till Kronoparken i Karlstad. Inte särskilt mycket att hurra för där. Men jag minns första gången hon fick vara med på gympan, hon gick annars i FÖK (förberedelse klass) och lärde sig svenska. Den gången fick hon för första gången vara med på vår lektion och då bestämde jag mig för att ta henne, hon skulle bli min kompis. Precis som alla andra klasser och skolor så var uppdelningen väldigt tydlig. Jag hängde med alla tjejer i min klass, trots att vi bestod av tre grupper. Men då jag kom från Filipstad så tyckte jag inte att någon var riktigt som mig själv. Därför blev jag så glad att det äntligen kom någon som var nästan exakt likadan (vilket upptäcktes lite senare).


Daniella och jag blev vänner med en gång, tillsammans med Emy. Vi tre hängde alltid ihop, varenda dag, jämt. Man brukar ju säga att tre tjejer inte fungerar ihop, men det funkade faktiskt. Tills nionde klass då jag inte var i skolan särskilt mycket och vi gled ifrån varandra. Men sen i tredje gymnasiet så började Daniella och jag umgås igen. Sen dess har det varit vi. När hon inte pluggar i Orsa så bor hon hos mig, bokstavligttalat, hon brukar säga att hon bor där och att hon tillhör familjen. Vilket hon gör också, hon är som min syster som ser ut som mig fast tvärtom.
Inte nog med att hon kan umgås med min familj så går hon och Victor väldigt bra ihop. De är ett väldigt bra team när vi har varit ute, om jag är sur, eller bara om jag måste gå ifrån när vi alla tre umgås. Daniella är precis som mig en person som passar bättre ihop med killar, än tjejer, vi är nog lite killigare än alla tjejtjejer.

Hennes dröm är att bli tillsammans med en Kanadensare (inte den man paddlar i), helst ett hockeyproffs, bli rik och köra sitt race där borta. Hon har en nisch för hockey killar, vilket jag försökt få henne att inse att de inte är så snälla som de verkar. Men det är tydligen printat i hennes huvud, så kanske om fem år så får vi besöka henne i Kanada med sitt hockeyproffs.

Just nu verkar hon ha planer att bege sig ner till mig i Halmstad och vidareutbilda sig här på HH nästa höst. Det skulle inte gör något om hon kom hit, jag tror hon skulle bli förvånad över att det finns annat än hockey killar här i världen då. Typ de som inte kan uttala R ordentligt.

Som avslut blir det min favorit bild, som är ganska ful.