det snurrar i din skalle

Ett ögonblick som skulle kunna passa in här är när Dominoeffekten kom till. Cyklarna som ramlade i domino utanför bibblan. Det skulle också kunna vara studenten, när man gick från en fas i livet till en annan. Men det skulle även kunna vara när jag och Victor bestämde oss för att bli tillsammans. Eller när jag åkte fyrhjuling för första gången (eller alla gånger förresten).

Men det ögonblicket jag kan tänka på just nu är i somras när jag var hos Victor i Dalarna och hade varit ute och fixat i trädgården och sedan går in och möter Victor som precis jobbat klart. Där står han och ler och frågar "Har du kollat antagningsresultaten?", vilket jag definitivt inte gjort för jag hade bestämt mig att vi skulle kolla det ihop. Men han var tydligen så ivrig så han kollade sitt utan mig och bad mig att kolla mitt. Innan berättade han att han kommit in på KTH vilket var hans mål, så då återstod mitt svar.

Jag har alltid varit lite elak mot mig själv när jag kollar sånt, med inställningen att jag inte kommer in någonstans. Men denna gång hände något och jag såg att jag kommit in här i Halmstad.
Det som hände då var att vi började skrika av glädje och sprang ner till hans föräldrar och mormor och berättade allt. Det kändes som att en stor klump i magen hade lösts upp, vi hade äntligen kommit in på det vi ville. Fast mitt var lite mer alternativt eftersom jag valt max antal program. Så detta var slumpen och en bra slump.

Efter det kom vi på att det var ganska långt mellan stälje och Halmstad. Så det var nästa moment.