det snurrar i din skalle

Min familj är mansdominerad så jag har (tyvärr) inga systrar utan bara bröder. Tre stycken också. Kan säga att jag har märkt av detta ganska mycket eftersom bröder oftast låter mer, bråkar oftare osv. Men egentligen så har det nog inte varit så mycket bråk mellan mina bröder. Och då menar jag ”så” som i jämt, men det har ju varit rätt mycket krig mellan mina äldre bröder. Typ fjärde världskriget nästan.

Min äldsta bror heter Daniel och är 29 år. Han är ju den som ser ut att vara släkt med mig. Det kanske de andra också gör, men kanske inte lika mycket. Daniel gillar musik, eller rättaresagt älskar musik. Framförallt Massive Attack. Det var han som introducerade mig till den ”rätta” musiken och inte bara Britney Spears och all annan stön musik som man fick lyssna på när man var mindre. Han gillar också politik och arbetar nu som sekreterare, mer än så går jag inte in. Annars har han ett eget företag där han arbetar som konsult med genus och jämställdhets planer inom företag och skolor osv.
Han bor i Karlstad tillsammans med sin Memam, Lilla My enligt mig, och deras lilla snöbollshund Momijii. Den sötaste hunden i världen. De har varit tillsammans i fem år i år och hade ett samboavtal i somras för att fira det. Något som kan liknas med bröllop. Men båda är emot bröllop för det är inte något man behöver göra för att visa att man älskar varandra.
För att vara ärlig så inväntar jag deras barn, jag vill bli faster någon gång! Och jag tror att det blir de som skaffar ett först. Plus att ungen kanske bli lik mig, vem vet? (stackars barn).

Bror nummer två heter Robin. Det är mellanungen (tillsammans med mig). Han är 26 år och jobbar på bank. Skulle faktiskt kunna beskriva honom med ett ord, ekonom. Han är en typisk ekonom, inte bara p.g.a. utbildningen utan hela han. Han älskar kläder, skor och då syftar jag inte på H&M och Lindex utan märken. Fast nu förtiden har han nästan alltid kostym, skjortor och ibland slips tom.
Något annat som är typiskt med ekonom är att det började tidigt. När vi var mindre så försökte han sälja sina saker på rummet till mig och min lillebror. Det kunde vara allt från priser till affischer.
Robin har även en kärlek till att greja hemma, måla om, möblera om osv. Detta märktes väldigt tidigt då han möblerade om sitt rum ”femton” gånger i veckan när han bodde hemma.
Som ung spelade han bandy, först i Filipstad och sedan när vi flyttade till Karlstad började han i Boltic Göta. Om jag inte minns fel så vann de SM guld någon/några gånger. Det var nästan en tradition i Filipstad att kolla på deras matcher och äta ”körv me brö”.
Nu, som ”gammal”, bor han med sin tjej Anna i Karlstad och deras hund Tingeling. Ja, alla mina bröder har hund. Vilket mamma inte gillar för hon är hyperallergisk.
Om man går in i deras lägenhet så blir man bländad, allt är vitt, ALLT! Förutom Tvn då.

Sist och minst (inte) kommer vi till Magnus, aka Schmidt. Eller ”Reprisen” som han gått under i nästan hela sitt liv. Han är nästan äckligt lik Robin på alla sätt och vis. Tills Victor upptäckte att pappa och Magnus såg precis likadana ut när de var i samma ålder. Han är 19år och lever sitt sista år som tonåring i sin nya, egna lägenhet och jobbar där jag tidigare jobbat (orderpack). Han gillar att rappa och göra låtar med sina kompisar. Meningsfulla låtar men ibland ganska konstiga låtar om ”spader Äss”. Han älskar även godis (så vart kan det komma från?), chips och allt annat man kan hitta onyttiga ingredienser i. För att jobba emot att bli fet, vilket han ibland tycker skulle vara mysigt, så tränar han på gym. Tidigare tog fotbollen och innebandyn all hans tid, men det har lugnat sig nu efter studenten och ”vuxen” livet. Schmidten är en otroligt generös person som kanske inte alltid tänker på sin ekonomi fullt ut. Han kan få för sig att ge bort allt möjligt till mig utan att tänka efter att han faktiskt behöver pengarna eller sakerna själv. Detta började tidigt eftersom han alltid ville bjuda på sitt godis, som även han hade smakat på.

Då jag och Magnus har bott ihop längst så tror jag att vi står varandra närmast av alla syskonen. Daniel och Robin flyttade helt när jag var 14 år eller något så Magnus och jag har bott ihop i 19 år (från det att han ploppade ut tills i höstas).
Att vara ensam tjej kan vara ganska tråkigt ibland men jag kan säga att det har varit bra vissa gånger. Ingen vågade ge sig på en tjej som hade tre bröder och var det något så hade jag nästan en maffia som skydd.
Men i och med att mina bröder har skaffat flickvänner så ser jag de som systrar, så den önskan kom i uppfyllelse. Även om jag kanske lite hellre ville ha en lillasyster. Men det löser sig nog när de skaffar barn.