1 juni - Som en svan som blir en ful ankunge.
Kom att tänka på en sak när vi pratade om självförverkligande idag.
Just det här med människor som trycker ner andra
och då av ingen anledning alls.
I nian var vi i badhuset för att simma
jag gick dit en timme tidigare än alla andra för att simma själv eftersom jag inte fick vara med på idrotten (förutom att simma i slowmotion).
När resten av klassen kom så var jag klar och gick då till läraren för att berätta hur långt jag simmat. Det var lixom så man skulle göra, tänkte att det kunde påverka mitt betyg som var G vad jag än gjorde.
När jag berättade att jag simmat en kilometer så fick jag bara ett konstigt svar. "Okej och nu orkar du inte mer?!" med världens konstigaste tonfall. Som att jag var latast i världen typ.
Varför säger en lärare så?
Eller när vi var runt 10 år så brukade vi prata om hur vi skulle bli när vi blev stora. Jag satsade alltid på att bli rik, ha en yatch och ett jätte stort hus plus en massa onödigt dyra bilar (som fortfarande vill uppfyllas men med flertal heta killar). Men varje gång vissa människor var med så sa de alltid "Du kommer aldrig ha råd med det". Aha? Kul att höra det som 10åring. Fast det konstiga är att detta fortsatte då man blev äldre. Som liten hade jag alltid pojkvänner, om det så var 1 - 4 stycken på en och samma gång. Och min kusin brukade säga att hon också ville ha men att bara jag fick en massa. Det som hennes pappa sa som svar var då att det skulle lägga sig med åren för mig och att min kusin skulle få fler. Detta kan ju tolkas som att jag skulle bli fulare och äckligare med åren? Som en svan som blir en ful ankunge.
Just det här med människor som trycker ner andra
och då av ingen anledning alls.
I nian var vi i badhuset för att simma
jag gick dit en timme tidigare än alla andra för att simma själv eftersom jag inte fick vara med på idrotten (förutom att simma i slowmotion).
När resten av klassen kom så var jag klar och gick då till läraren för att berätta hur långt jag simmat. Det var lixom så man skulle göra, tänkte att det kunde påverka mitt betyg som var G vad jag än gjorde.
När jag berättade att jag simmat en kilometer så fick jag bara ett konstigt svar. "Okej och nu orkar du inte mer?!" med världens konstigaste tonfall. Som att jag var latast i världen typ.
Varför säger en lärare så?
Eller när vi var runt 10 år så brukade vi prata om hur vi skulle bli när vi blev stora. Jag satsade alltid på att bli rik, ha en yatch och ett jätte stort hus plus en massa onödigt dyra bilar (som fortfarande vill uppfyllas men med flertal heta killar). Men varje gång vissa människor var med så sa de alltid "Du kommer aldrig ha råd med det". Aha? Kul att höra det som 10åring. Fast det konstiga är att detta fortsatte då man blev äldre. Som liten hade jag alltid pojkvänner, om det så var 1 - 4 stycken på en och samma gång. Och min kusin brukade säga att hon också ville ha men att bara jag fick en massa. Det som hennes pappa sa som svar var då att det skulle lägga sig med åren för mig och att min kusin skulle få fler. Detta kan ju tolkas som att jag skulle bli fulare och äckligare med åren? Som en svan som blir en ful ankunge.
Kommentarer
Trackback
