det snurrar i din skalle

För att detta skulle bli ett "tyck synd om mig för fan!- s; inlägg så hade det nästan varit bra om mitt hår fortfarande var blågrått. Men jag är så pillig så rakade av skiten istället.
INTE! Skulle aldrig göra det.

Men Emma och jag färgade ju håret igår. Emma skulle färga från brun/blond slingat till mörkbrunt, hennes vanliga färg med andra ord. Och jag tänkte färga ljust askblont (som frisören gjorde).
Vi hjälpte varandra med färgerna för att det skulle kännas jämnt om det gick åt helvete för oss båda.
Emma stod där med svart hår (med färgen i) och det såg riktigt kul ut. Typ emoEmma på G!
Men hennes hår blev verkligen jätte fint! Jag kände hur det bara drog i huvudet på mig, för det skulle vara så sjukt kul att bli brunett. Och då ska man inte göra som gymnasieJohanna, färga brunt, ångra sig efter någon månad, försöka bli blond etc. Utan hålla på den färgen.
Men Nej, jag försöker ju att låta bli.

När mitt hår väl torkat så får jag ren panik! Håret närmast hårbotten var honungsblondt, resten kallblondt (askblondt). FÖRUTOM överhåret längst fram på vänstersida som är grått med blåa skiftningar! Mitt hår har något allvarligt fel på sig alltså, det händer alltid något jätte konstigt, mest för att det sitter färg kvar i från den katastrofala hättfärgningen.

Så där sitter vi... med panik och funderar över vad man ska göra. Vi kollar runt på nätet och många föreslog en varm blond färg, men jag orkar inte färga meer. Så till slut färgade vi ögonfransarna och sen drog jag hem och körde silverschampoo i det varma och vanligt schampoo i det gråa. Sedan hade jag en skit bra inpackning i 45 minuter för att dra ur så mycket färg som möjligt och jaa.. idag ser det helt okej ut. Kanske tom bra, jag har inte bestämt mig.

 

SKOLA NU! CIAO