det snurrar i din skalle

ÅÅÅH så var det träningsvärk i hela kroppen!
Box passet (boxning, slag, sparkar osv.) igår var ju rena döden för mig och Josefin. Jag vet inte hur många gånger jag sa "Jag orkar inte mer, jag vill döööö!". Det kändes som att man bara skulle kunnat ramla ihop där på golvet mellan alla.

En utav övningarna som man fick som straff då man inte rörde på sig då det var "paus":
90 grader mot väggen samtidigt som den andra gjorde dips med armarna och typ all tyngd på dina ben. Mina ben skakade som att de grät hysteriskt när Josefin hängde över mig.

Resultat: Skakis, till och med skakis idag. Ont i hela kroppen. Men detta är ju ett tecken på att det gav något. Det är ju gött!

Blir det igen? JA! Box den 10 oktober, då vi (ja, båda två) åker bort i början av nästa vecka.

Ja! Så här går det när man dricker kaffe sent.
Är inte ens trött än.
Men ska tvinga mig själv att somna nu. Har mycket att göra imorgon.
Typ Facebook date med gruppen klockan tio.

SOV GÖTT

Den som säger att känslan efter träning är såååå skön glömde en liten detalj!
Man blir ju helt skakis!
Försöker äta, men gaffeln (gaffLen) skakar ju sönder på väg till munnen.

Ja nu vet ni att jag har tränat idag. Två veckor sedan och innan det tre månader.
Men gött är det!

Ska äta nu och sen åker jag till Göteborg över helgen.
Tar med frugan tillbaka också! YEAY
TjingTjong

I skolan har vi pratat om diagnoser och varför vi människor får diagnoser.
Jag tror mycket har att göra med etiketter, kategorisering och trygghet. Vi svenskar ska alltid sätta etiketter på folk vi ser så att vi kan säga "Ja, men det är ju hon med ADHD du vet. Därför är hon lite "onormal".." blablabla.
Diagnoser används ju även för att läkare ska kunna hjälpa individen och för att individen själv ska förstå vad som är felet.

Skolan vill ha diagnoser för att "kunna hjälpa individen". Eller så kan man ju göra så här:

Allt fler barn får diagnoser som ADHD och Asperger för att skolorna ska få pengar. (aftonbladet).

Har jag någonsin sagt att jag älskar sverige eller?...
Det verkar ju ändå som att personer som hamnar i särklass eller får "special" hjälp inte fungerar särskilt bra. Så vad gör de med pengarna? Går på porrklubb eller?
De kanske borde skaffa mer kompetens utifrån just den individen kanske? Inte bara fylla i lite papper och ge lite piller.

Sen om man ska se på lite andra breddgrader så verkar ju diagnoser, vissa, vara en slags status och trend. Vissa år har "alla" laktosintolerans och något annat knarkar alla treo. Det är som att folk har så lite gemenskap och socialt intresse att sjukdomar och diagnoser är det enda som kan vara en samhörighet.

Så känns det just nu iallafall.
Mitt huvud är i kaos!
Har alltid planerat och pluggat efter schemat i kalendern.
Men det mönstret har gått i sönder totalt.
Det blir ju bara mer och mer att plugga så hela hjärnsystemet lägger ner.

MEN jag gillar det (gillar´t).
Kunde ju varit liiiite roligare om jag faktiskt förstod vad själva ordet "diskurs" innebar. Det är första frågan på tentan och jag har feting panik. Inte bara jag ska ni veta.

Förresten så har jag börjat med en ny look, det är rätt populärt här nere.
- Tejpade glasögon, helt sned tandställning och sjukt ofräsch hy.

Som skrivet var så klarar jag inte av frukost.
Men ändå äter jag det.
Ibland går det så långt att jag hulkar!
Har lite choklad hemma och det gick iallafall ner.
Ska fan köpa en stavmixer så man kan göra smoothie. Det om något borde ju gå.

Imorse vaknade jag fem i sju för att kunna tvätta det som inte gick förra veckan då ena maskinen inte funkade. Så när jag kommer ner och taggar dörren så blir det grönt men dörren går inte att öppna. Testade säkert 10 gånger och drog desperat i dörren, men det fungerade inte!
Kollade tom på skärmen och det stod att jag öppnat den.

Så nej, det blev varken tvätt eller sömn idag.
Kul.
Hoppas inte det här följer med till frisören sen.

Något som man märker här i Halmstad är klädsel och fördomar. Man får inte sticka ut, klä sig fint eller se party-redo ut. Det är som att gå "the walk of shame" när man ska på fest. Igår var nog den värsta gången någonsin faktiskt. Och jag som är spotlighteffecten nummer ett blev helt förstörd.

Vi gick i klackar, hudfärgade strumpbyxor, fodral och jacka från nyhem till bolmens (säger alla så mycket) vid sex tiden. HELA vägen glodde folk, jag menar inte glo som i titta lite grann utan GLO! Det var allt från folk vi mötte till folk i bilarna längs laholmsvägen. Det var tom folk som vinkade från bilarna och några gubbar och tanter som satt och pratade/skrattade och glodde ihjäl sig vid ett övergångsställe.

Jag gick och funderade över ifall jag såg ut som en hora eller inte. Men vi såg ju ut som vilka uppklädda som helst. Det slutade iallafall med att jag började rodna och fick små panik över att man skulle behöva stå ut med det hela resten av vägen.

Eftersom ingen av oss är från Halmstad så frågade jag Danielle och hennes kompis om de varit med om det. Då berättade de att Halmstad är så, man får inte se ut hur som helst för då bryter man mot normen.

Så det jag lärt mig: Nästa gång blir det mjukisbyxor och foppa tofflor

* Spotlighteffect innebär att man tror att alla lägger uppmärksamheten på en vid ex. du ramlar, därmed tror du att alla tänkte på det eller skrattar osv. Helt enkelt du är i "ramp"ljuset, fast på ett negativt sätt.

Idag har vi seminarie, ska bli sådär.
Är på dåligt humör, riktigt dåligt också.
Det börjar bli lite smått tråkigt att vara fattig, man kan inte bestämma någonting.
Egentligen så ska Josefin och jag börja träna imorgon. Men pengarna behövs för att det ska gå.
Jag måste verkligen klippa mig, men det går inte heller.
Och böcker ska betalas, det går inte heller särskilt bra.
Så vad ska man göra? Äta nudlar, bönor och yoghurt, gå ut och gå i blåsten eller regnet. Njaee..

Jaja, jag är iallafall inte i extrem fattigdom som tur är. De i Afrika har det nog tusen gånger värre. Jag har ju iallafall inga flugor i ansiktet och kan äta mat varje dag, även om det innebär vegetariskt. Men ändå.

Vi tog en tur till stan nyss för att kolla lite. Det fanns verkligen ingenting, vilket är bra iallafall.

På tal om något annat så har det hänt något denna terminstart. Något helt stört alltså!
Vi har inte köpt godis eller annan skit överhuvudtaget. Trots att de säljer 100g chokladkakor från marabou för sex kronor. Något har hänt.

Nu har Victor tagit tåget hem.
Han var här i nio dagar men det kändes som att det gick tre dagar.
Det är som när man var liten och alla sa att man skall sluta leka när det är som roligast. Jag förstår faktiskt inte det. Bättre att sluta leka när det är tråkigt eller när det blir bråk, för då längtar man inte till leken igen.
Jag hatar det, faktiskt hatar.

Samtidigt som man skall börja plugga igen så känner jag en liten konstig magkänsla. Är detta rätt?
Jag har några ångerkänslor.
1. Egentligen vill jag läsa till hälsopedagog på GIH i Stockholm. Varför? Jo för de studerar kroppen, näringslära och fysisk aktivitet. Det är PRECIS det jag vill!!! Vi däremot läser om pedagogik, hälsopedagogroller som jag fortfarande inte riktigt har förstått vad det innebär osv. Och visst denna termin ska vi läsa näring och kost utöver programmet.. men det är något man får fixa varje termin för att kunna bli något.. = läsa 37,5 - 45 hp varje termin istället för 30hp.

2. Annars vill jag läsa Biomedicin fysisk träning här på HH. Man blir en fullärd PT. Alltså man läser anatomi och allt det som jag nämnde på GIH.

Men eftersom jag verkligen tycker om mina vänner här, läs Josefin först och främst. Henne kan man ju inte bara lämna. Hon är ju min sambo/fru. Sen så har jag fått studiemedel för 100 veckor av 240. Så det lär ju köra sig.

Jaja, jag får helt enkelt leva med denna magvärk ett tag. Typ två år till.

Kommer aldrig glömma när Schmidten fick denna film. Den var en riktig höjdare då kan jag tala om.

En sak som jag blev lite förvirrad över nu är att brödrosten är en tjej! Har alltid sett den som en kille ju... Och glöm inte den lilla snuttefilten.

Har jag någonsin berättat hur lat jag är?
Eller snarare otålig och egoistisk.
Jag ogillar när saker inte blir som jag tänkt mig.
Som när mamma och pappa var och hälsade på i Dalarna.
Då var vi på skogspromenad på morgonen innan "möljan". Och det var en massa gegga och vatten överallt och smart och välklädd som jag alltid är så valde jag tygskor.
Alla andra hade stövlar och vattentäta skor. Men jag tänkte att stövlar inte skulle behövas i SKOGEN. Ja, fråga mig inte hur jag resonerade..
Det slutade iallafall med att Mr V fick bära mig ett x antal gånger för att jag skulle slippa skita ner skorna och bli blöt. Han fick alltså gå i vattnet och leran med mig på ryggen. Jag vet inte om jag ska skämmas eller skratta.

Nummer två: När vi var på "möljan" så tänkte ju jag bara på en sak: Marknadsnougat. Men så helt plötsligt skulle vi ut och ro en stor kyrkobåt istället. Och eftersom jag bara tänkte på godiset så vägrade jag att sätta mig i båten. Men till slut var man ju så illa tvungen och då tjatade jag istället om att jag aldrig skulle ro. Så då fick jag sitta där och bara glo på alla tretton personer som rodde istället.

Här är mästerverket som jag lagade med mina bara händer.

3. Istället för att vara en snäll tjej som ställer upp och leker med lastbilar så valde jag att sitta på trappen och sola. Lägg märke till trallen, den har jag faktiskt varit med och målat!

 

Sista: När de ska flytta fåren så kommer det lite andra folk för att hjälpa till. Vad gör jag? Jo, antingen så kör jag fyrhjuling eller så sitter jag bakpå. Sist gjorde jag både och, avslutade även det hela med att sola tills de var klara.

 

HEJA LATA MIG!

Igår var Halmstad huvudstaden i "Cityleaks" på Christer i p3.
Det var en som berättade om ett konstverk i Picassoparken. En kub på 1x1x1 meter som ligger nedgrävd under marken och kallas för "nedgrävd". Vad fan är det för konstverk?!

Något de glömde ta med är att man inte får kvittona i handen som i vanliga städer och affärer. Man ska alltid behöva dra ur det själv ur maskinen. Hur svårt kan det vara att bara ta ur det och ge det till kunden?

Märkte även när vi var på "tall ships races" att alla i 40 - 50 års åldern lekte 18 åringar. De var dyngraka, skrek, skjutsade varandra på cykel och dansade loss på borden i öltälten. Helt ärligt så skulle jag inte prata med mina föräldrar på ett tag om jag upptäckte att de gjorde såna saker.

Köpte torkade kikärtor förut för att koka.
Men eftersom jag pratade i telefonen under tiden så glömde jag en LIIITEN detalj, nämligen blötläggningen.
Så kokade de med en gång och hur ska detta gå?
Är det något som händer eller vad är grejen?

Varje morgon sitter man där, illamående och trött, och ska äta den där förbannade frukosten!
Det tråkigaste med frukosten är ju inte att den är tråkig utan att den tar tid! Som exemepel: Jag brukar äta gröt eller yoghurt med flingor. För det första tar både yoghurt och gröt en sån jävla tid att äta, det tar aldrig slut! Det är precis som att någon fyller på hela tiden. Andra: Flingorna mjuknar eftersom det aldrig tar slut, mjuka flingor är det värsta jag vet.
På tredjeplats kommer det självklara. VARFÖR äter man inte godare frukost nu då? JO, men om man inte har något bröd hemma eller någon ork att äta frukost, varför ska man då göra godare frukost? Det spelar ingen roll vad jag äter på morgonen för jag tycker att allting smakar skit ändå. Och om man ska tänka på det "goda" så försvinner ju all tid igen.

Jag kan ju erkänna att hälften av frukosten brukar hamna i soporna..Så alla miljöknuttar (min pappa) kan ju komma och skälla ut mig om ni vill.

JOBBA JOBBA JOOOBBAAA

Har alltid undrat över en sak.
Varför har vissa människor öppningsrepliker?
Alltså en och samma till en speciell individ?

Träffade min kompis Robin igår kväll och blev förvånad över att han fortfarande hade sin replik till mig. Det kanske är något som de faktiskt undrar så mycket att de måste få ut det fort?

Nu ska jag ta cyklen till jobbet och köra hela dagen! Har bestämt mig för att lägga pengarna på en canon ! DE NI!

Värmland tog mitt sociala liv. Därav blogg inläggen.
Har jobbat från halv åtta till tjugo i fem / strax efter fem denna veckan med 20 minuters rast. Varit på gränsen till tårar x antal gånger och lekt cp.
Mitt liv är inte läsbärt när det går till så här. För det händer verkligen ingenting.
Jobbar, kommer hem med sand och damm i porerna och överallt. Retar mina föräldrar och blir kallad för "Bjäbba", äter mat och däckar i soffan.
Så hej då sociala liv. Jag orkar inte med er.

Vad det lät som att jag vill ha bekräftelse där, men det vill jag inte. Jag VET redan att jag är bra; jobbar som ett djur, retar alla runt omkring mig (även de på jobbet), sover och cyklar. Kan det bli bättre eller?
Kommer dock komma till skolan som en albino, det kommer lysa när jag går runt där.

Men nu till det som är läsbart och från min hjärna. På jobbet lyssnar jag alltid på P3 (världens bästa radio!), har gjort det alla åren som jag varit där. Och idag hade de det bästa på Krister, saker som folk stör sig på. Det är grymt kul.
Här är några ointressanta saker som jag verkligen stör mig på:

• När de visar filmklipp och annan reklam om barnen i Afrika. De ska ALLTID ha tio flugor i ansiktet men inte fan viftar de bort dem! Stör de sig inte?!! Okej att de har mycket värre saker att störa sig på men ändå, det måste ju vara skit jobbigt.
  
  
• Folk som frågar en saker som ex: "hur mår du?", men inte lyssnar på svaret utan börja prata om sig själva istället. Varför frågar de om de inte ens bryr sig i svaret?
  
  
• Folk som gör om saker som man själv sagt så att det ska låta som att det var de som kom på det.
  
  
• De som ska ringa när man jobbar, kan de inte bara förstå att man inte kan prata i telefon på jobbet?
  
  
• HUNDÄGARE ! Inte alla, tänkte bara att det skulle se ut så. Men de hundägare som alltid säger att hunden inte är farlig fast man ser helt skräckslagen ut. Förstår de inte att man skiter fullständigt i deras hund?
  
  
• De som smaskar, andas högt, gör äckliga ljud vid matbordet eller då jag inte tycker det är kul (ja så självisk är jag), de som ska klaga på minsta lilla grej och ha bekräftelse... OSV OSV OSV.
  
  
• Att jag inte vet när man ska skriva "dem", "de" eller "dom".

Jag stör mig på MYCKET saker. Men brukar inte gå omkring och visa det.

Igår åkte jag bräda för första gången på säkert 12 år. Var ju proffs som liten och tävlade i några cuper. Trovärdigt eller vad? Första biten höll jag i Lilla My för att inte behöva åka till akuten efter att ha rullat i 2 km/h. Men nu ni! Kommer bli keff på det. (ursäkta mina ord, lyssnade på schmidts rapp igår).

Imorgon bitti ska jag sätta mig på den där långa vagnssaken som aldrig åker i tid eller som alltid krånglar för att sedan ta bussen och ha panik över om man ska behöva gå på toa eller inte (lång mening). Allt detta för att besöka "weekday" och "zara" etc. i Göteborg och bli antiklirr i världens tredje mest behövda pryl - pengen.

På tal om det. Borde inte pengar vara världens mest behövda sak? Utan pengar får man ingen mat eller vatten, förutom skitigt vatten då. Även om man planterar så borde man ju köpt plantor eller marken innan? Så det vi människor behöver mest är några papper/hårda saker med siffror på.

... Eftersom mina bröder har matat mig i tre dagar nu så vet jag inte vad det blir för mat idag. Försöker dämpa hungern med körsbärstomater just nu. Ska cykla till stan och fixa en sak.. Sen kommer Miriam och Daniel, utan mat dock, för att se på film. Så om jag inte orkar laga mat idag så ska ni veta att middagen blir popcorn. Nyttigt!

Detta kallas "ingen-sol" utväxt.

Diskuterade med de på jobbet om jag kommer bli gråhårig snart... Men de tyckte att hårfärg var en lösning om det händer.

I morse ( alltså kvart över sex ) vaknade jag av näsblod, det ska alltid förstöra vissa morgnar (kan man skriva så?).
Näsblodet kom säkert bara för att det ösregnade ute, så mycket att man inte såg ut till och med.
Så nu har jag tiggt lite skjuts av en på jobbet genom att berätta för honom hur han kommer rädda världen via det. Och det är sant, skjutsar han mig gör han världen en tjänst! Iallafall slipmaterialsvärlden. Det tråkiga är bara att det har slutat regna och åska nu... och att behöva inse att mina ben måste bära mig hem är inte kul!

På tal om något annat, men ändå samma, så insåg jag igår (tillsammans med en på jobbet) att vi båda är väldigt otåliga. Som exempelvis det jag skrev där uppe, hade det något mål? Nä, inte direkt. Bara en massa meningar som folk inte ens behöver veta.
När folk ska berätta saker för mig och alltid går runt själva målet för att dra ut på det, DET stör jag mig på. Förlåt till alla vänner där ute som pratar så (och även jag själv i vissa stunder). Men min hjärna och koncentration stänger av då eller drar någon annanstans.

Men vad är vitsen med att slösa all koncentration och allt intresse på något som aldrig når sitt mål? Jag har bara några procent om dagen som går att ta av.

Nu har ni läst ett helt inlägg utan just detta mål. Ska snöra mina adidas skor nu, som blivit tvättade, och sedan packa ner matlådan för det höll jag på att glömma nu.

C I A O !